För att förstå vad som händer nu med klimatet och vad som väntar oss i framtiden är det nödvändigt att studera det förflutna, skriver professorn i geologi, mineralogi, geografi och kartografi Kirill Levy i tidningen Arkeologi och Geoekologi (2014). Det är intressant att studera den kallaste perioden under de senaste 2000 åren, den så kallade lilla istiden, i Västeuropa.
Har man någonsin undrat varför en så mäktig etnisk grupp, vikingar, försvann från Grönland vid 1460?
Vikingarna bodde på territoriet av det moderna Danmark, Norge, södra Sverige, Tyskland, Island, USA och Kanada (H. Ingstad, 1991). Under 1000-talet migrerade en del av dem till Grönland och levde där under välmåga. Under 1300-talets storhetstid var vikingarna i denna koloni cirka fem tusen.
Forskare som analyserat benrester har funnit att vikingarna på Grönland hade ett matintag av 80% kött från husdjur och 20% från fisk (främst torsk). Dessa uppgifter påvisar ett dåvarande gynnsamt klimat. En enkel näringskedja säger att nötkreatur betade gräs som fanns i rikliga mängder och nötkreaturspopulationen växte och vikingarna kunde äta sig mätta.
Kring år 1300 förändrades förhållanden och en nedkylningsperiod började. Möjligheten att föda upp boskap försvann. De sista torskstimmen lämnade Grönlands kust och migrerade till varmare havsströmmar. Vikingarna stängdes inne av ett stort lager havsis mot kusterna runtom Grönland, varifrån fartyg seglade med mat som var nödvändig för att kunna överleva.
Tänk nu på en annan faktor, den så kallade mänskliga faktorn. I ett sekel ignorerade vikingarna eskimåernas erfarenheter, vilka anpassade sig till det hårda klimatet. Överlevnadsstrategin fanns till hands. De tog inte över erfarenheter från eskimåernas strategi, eftersom de ansåg sig vara mer utvecklade än eskimåer som då kallades för “fula dvärgar”.
Skandinavernas koloni i Vinland och Markland (USA:s och Kanadas territorium idag) och på Grönland varade cirka fem århundraden. Men på grund av den lilla istiden försvann de helt i början av 1500-talet.
Källa: Kirill G. Levy, Doktor i geologi- och mineralogivetenskap, professor på Institutionen för geografi, kartografi och geosystemteknologi, Institute of the Earth’s Crust, Irkutsk. Arkeology and Geoecology, 2014, s. 2-33.
